Vilken tur jag hade med yrkesvalet

Farfar Banmästaren till vänster.

Det är nog ofta, kanske oftast, ett lotteri vad man hamnar i för yrke. Jag tror inte många har en kristallklar idé under skoltiden vad man ska bli. Jag hade, kanske inspirerad av farfar Carl-Alfred, tänkt bli lokförare förstås men det sprack. Och det är jag glad för.

Det är det här med att våga knappa på datorn nu som panschis som jag är glad att jag kan och törs, det hade jag väl inte vågat eller kunnat utan mina år med IT. I morse tog jag tex över lite datajobb i en förening. Hade ingen aning om hur jag skulle göra och jag borde haft ett par dagars kurs först, men det var det inte tid till, men det fixade sig ändå med att bara läsa på skärmen och göra som det står! Jag blev lite mallig när det blev så bra så det är därför det det här inlägget kom till. Självskryt!    

En klyscha säger ju att det går så fort nu, och jodå, jag hänger verkligen inte med i alla nya teknikaliteter, men idag kände jag mig glad och passar på att skryta lite. Farfar Carl-Alfred var med när tåget tog fart i slutet av 1800-talet och jag fick vara med i explosionen med datorer redan på 1960-talet. Det var dagens fundering med en liten historisk återblick.

#blogg100 nr 7
#blogg100öw nr 38