Mötesförstörare

Ska jag tipsa honom?

Man råkar ut för dom ibland, dom där som vet allt och tycker allt är fel. Och just hans/hennes fråga är den enda som är viktig. Mötesförstörarna. På jobbet fanns dom också men där lärde man sig att blunda med öronen.

"Vi tar det sen du och jag efter mötet" räckte inte den här gången och i nya situationer med folk man inte känner kan det vara svårt att känna av om man tar i för mycket. Och som gäst kan man ju inte höja tonen, "varför avbryter inte hans kompisar, är dom lite rädda för honom" tänkte jag? Jag försökte med att räcka upp handen, skratta och säga "magistern!" men det hjälpte inte. Jag lät besserwissern mässa och stack emellan då och då med ett "Vi tar det sen, vi tar det sen" men effekten uteblev.  

Jag är dålig på möten, och just nu är det inte så ofta jag behöver slita byxbaken, men jag håller gärna mina små föredrag om datorn och mina intressen och brukar kunna få folk att lyssna så på väg hem skrattade jag bara gott åt herr mötesförstöraren, skrev några bra tips till honom och skickade dom i ett mail. Undrar om jag får något svar.

Så'nt är livet, det blir så här ibland och jag är lika glad ändå...

#blogg100 nr 19
#blogg100öw nr  50