fredag 21 februari 2014

Ett hopplöst yrke

Jag har lite dåligt samvete ibland för vår brevbärare. Han hälsar så trevligt och säger ibland några ord fast jag bidragit till att nästan göra honom arbetslös.

Ett omslag med ett enda reklamblad i var dagens skörd!
Men som en generös gest till honom har jag ingen skylt som säger "Ingen reklam tack" på ytterdörren så den får han jobba med i alla fall, men reklamen är snart det enda jag får i brevlådan, så det har blivit. Från ett bra jobb en gång i tiden till att bli reklamutdelare. Pappa Sven började sitt yrkesliv på 30-talet med att dela ut post, det var nog ett attraktivt jobb då. Och jag har sommarjobbat flera år som postis i min ungdom. Motion fick man och ganska bra betalt var det för en ung snorvalp. Och vi slapp att dela ut reklam. Gruppkorsband  hade vi ibland som lite liknade reklamen, men inte på långa vägar i den omfattning som nu. Hur kan det funka att både Bring och posten kommer i trappen varje dag?

Alla mina räkningar kommer direkt till datorn och jag har aktiverat två elektroniska brevlådor, både Brevo (där jag just idag fick min första elektroniska post från försäkringsbolaget) och Min Myndighetspost där t.ex. skattepapper kommer. Bekvämt och snabbt men lite dåligt samvete har jag allt när jag ser brevbäraren. Reklam och så några tidningar vi prenumererar på, det är allt han får lämna i vår brevlåda. Förlåt brevbärarn, men det är inte jag som har hittat på det här!

#blogg100 nr 25 - 75 to go

En fjärdedel av årets #blogg100-utmaning är klar men det går dåligt med måluppfyllelsen. Är jag snäll kan jag räkna aktuellt resultat till 0,2, jag ska upp till minst 4. Den här kommentaren är ointressant för ev. läsare, det är enbart en intern kommentar för bloggredaktionen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar