onsdag 5 februari 2014

En bokrecension

Jag försöker oftast att läsa en bok av senaste nobelpristagaren. Inte alltid jag har klarat det men i år var det verkligen inga problem. Alice Munro är riktigt lättläst.
Utläst

Jag köpte ett par stycken pocketböcker strax före jul och senaste veckan blev det dags för mig att läsa den första, För mycket lycka.  10-12 noveller, minns inte att jag nånsin har läst en novellsamling förut. Jo Tjechov förstås kom jag på precis nu.

Det fina med noveller är att det blir sån variation. Dom här novellerna var alla så olika både i tid och rum. Ibland är det en "hon" som berättar, ibland en "han". Ibland i stan, ibland ute på vischan. Mest någorlunda nutid från Kanada och  runt Toronto, det kanske är där hon bor. Och i en novell kom man till Sverige och Ryssland i slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Variation och ibland oväntade upplösningar.

Nu väntar jag bara på att Margareta ska läsa ut nästa, Kärlek, Vänskap, Hat. Som titlarna avslöjar är det en massa relationer och ofta vardagshändelser som vem som helst kan råka ut för men ändå så himla intressanta. Fullpoängare.

Om tre veckor börjar bokrean och jag brukar alltid köpa hem en kasse, men i år blir jag nog lite mer sparsmakad. Vi har så fullt i bokhyllorna fast vi rensar och slänger ibland. E-böcker är inte så dumt så att man kan läsa i mobilen och sen bara spara i en mapp på datorn och så har vi ju så nära till bibblan, jag får väl börja botanisera där lite mer. Och fortsätta hoppas på Haruki Murakami som Nobelpristagare för honom har jag så många av redan, då slipper jag fylla på i bokhyllan. Men blir det inte han i år så köper jag förstås årets pristagare när det är så dags, man vill ju hänga med.

#blogg100 nr 9 - 91 to go

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar