5:2-metoden efter nästan fyra månader

Det går utför för mig...

Och lite om att ljuga med statistik fast man är ärlig.

Vi håller fortfarande igång vår nya livsstil i 5:2-takt och har kört i fyra och en halv månad nu. Och i kurvan till höger ser det ut som det gett ett otroligt resultat.

Halvfastedagarna går nästan alltid hur bra som helst, man tänker knappt på att det är en halvfastedag. På torsdagarna under hösten har vi t.o.m. varje vecka kollat ett entimmes matprogram på SVT, och då har det väl kurrat lite extra kan jag väl erkänna. Om det varit en 5-dag hade det blivit en kvällsmacka, men nu på 2-dagarna när vi har sett "Nicklas mat" så har vi tagit ett glas vatten och varit nöjda med det.

Det är väl  inte lika hypat nu som det var i somras, men nog ser man en och annan rubrik nu också om folk som gått ner kanske 15 kilo på sin 5:2, men jag undrar... Antingen har dom haft en väldig övervikt eller så är det tjyv och rackarspel med vid invägningen. Några såna siffror är det inte tal om för mig. Och som tur är, sån övervikt hade jag inte när vi började. Men kolla in kurvan hur mitt BMI sjunker vecka för vecka!

Siffrorna är sanna och visar även den dramatiska inverkan vår Sardinien-semester hade på vikten, men kollar man lite noga så är det inte mycket som hänt, knappt 25,3 har sjunkit till drygt 24,7, inte värt några feta rubriker i tidningarna precis. Sant men lite grann oärligt ändå? Det ser ju ut som mitt BMI rasar rakt neråt.

Men det här måste väl vara den allra bästa formen av viktminskning, sakta och säkert, lugnt och metodiskt. Jag läste i veckan att vi svenskar blir allt tyngre, fint att min egen kurva pekar åt annat håll.