Gu' vad vi tränar med körsången. Det är verkligen inte fråga om bara allsång.
Vi har nog slagit i taket nu, 200 deltagare, i Kulturskolans kör som sjunger rockmusik från 50-60-70-talet. Det har kommit 10-15 nya varje gång hittills, men nu är det nog stopp snart. Och 200 är bra många. För många? På gränsen, men kanske ändå inte. Vi har fått flytta över till stora salen för att få plats nu, den lilla var trevligare.
Och det är mycket som man ska träna på för att det ska låta bra och hr körledaren har ambitionen att det ska låta bra och att det ska vara lite rockstuk på rytmer och fraseringar och allt vad det kan heta. En paus på rätt ställe kan vi nöta fem minuter på, eller att hålla ut ett ord till rätt längd och sluta på tre och inte på fyra, det är också sånt vi tränar på om och om igen. Det ska låta så bra som möjligt tills det är dags att göra första framträdandet.
Efter åtta träffar, varav jag varit med på fem, har vi fortfarande bara fyra låtar på repertoaren och två som vi bara provat lite lätt. Och av dom fyra vi kört mest är det ingen som sitter klockrent. Men det kanske så det är, att man tränar och tränar och tränar och aldrig blir man riktigt nöjd. Och det är bra att ambitionen är att det ska låta bra och inte bara som en oengagerad kör med gamla panschisar. Lite stil ska det allt vara.
Vad är svårast? Att komma ihåg utantill kanske, men framför allt när vi ska göra nåt danssteg eller nån handklapp på rätt ställe. Där blir man avslöjad direkt om man inte är på tå. Men vi kämpar på med träningen i nytillskottet på Västerås kulturhimmel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar