söndag 6 november 2011

New York City Marathon

Innan starten på Staten Island
med Verazanobron i bakgrunden   
En av årets höjdpunkter är första söndan i november och begivenheten sänds som vanligt på Eurosport. Jag ska sätta mig skönt tillrätta och kolla.

Jag ska då också dels minnas tillbaka till mitt lopp 2002 men även sukta lite efter nästa New York-mara 2014, då jag står på startlinjen igen. För att högtidlighålla minnet av min insats titttade vi igenom korten från New York i dag - vilka minnen! Och så snygga vi var både Margareta och jag, unga och vältränade.

Morgonträningarna i Central Park tillsammans med dom andra svenskarna var kul. I klungor kom italienarna, tyskarna, spanjorerna etc. och det var sån fin stämning. Ja, hela dagarna innan loppet kunde man se folk från alla länder mjuka upp där i parken. Den där stämningen vill jag uppleva igen. Och Friendship Run, 5 km från FN-skrapan till Central Park, där även Margareta var med. Efter tal och hyllningar sprang alla nationer med flaggor i händerna och mjukade upp dagen innan loppet. Berndt Johansson, OS-guld -76, ledde oss svenskar.  

First Avenue på väg mot Bronx
Starten på Staten Island var också lite magisk med Frank Sinatra som sjöng "If I can make it there I'll make it anywhere..."  Så var vi iväg och jag har nog aldrig varit så närvarande i ett lopp som där, jag minns så många små detaljer, barnen i Williamsburg, musiken i de franska kvarteren, lilla avstickaren in i Bronx där poliserna varnade oss att springa lite fortare "vet ni inte att ni är i Bronx" ropade dom och skrattade etc. Och från brofästet i Brooklyn ända in i målet i Central Park skrek folk "you can do it"  så högt att det till slut nästan blev tröttsamt.

50 meter kvar till målet  
Med svenska kepsen på huvudet var det många som hejade på Sverige också. "Go Mats Sundin"  ropade en, och jag är väl kanske rätt lik honom. 3-4 dm kortare bara, men av sånt får man extra krafter.

Så att det var inga problem att klara motlutet mot målet i Central Park på en modest tid 4.34.53, men då hade jag hunnit stanna många gånger för att plåta och njuta av atmosfären. Och även hunnit kila in bakom en husknut ibland och lufta på mig..

Nä, nu rycker det i marathonnerven, men först ska jag slappa i TV-soffan.

    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar