måndag 30 maj 2011

Stockholm Marathon, en slutrapport

Nu på måndagen har muskelvärken lagt sig, så nu lägger jag årets Stockholm Marathon bakom mig och tittar framåt. Men först några reflexioner:

Rätt bra väder, nån grad för kallt kanske, men nästan perfekt. Minnet sviker. Man är ju alltid trött efter 30 km, men blev jag inte tröttare i år än vanligt? Jag tror det och jag var sämre förberedd än vanligt så det vore inte konstigt.  Men jag såg rätt fräsch ut på en filmsnutt från 38 km så det kanske inte var så farligt...

Några trogna supportrar hejade fram mig när jag var sliten, jag fick tom draghjälp av både Natan och Clea på Odengatan , och Ellen bjöd på lite snabba kolhydrater nere vid Dramaten, det var det som gjorde att jag orkade till målet.

Jag gjorde en chansning som höll - köpte nya skor i utställningshallen och invigde dom direkt i loppet! Så ska man ju inte göra, men det är mycket man inte ska göra. Det gick i alla fall bra. Men mina tre Västerås-gubbar som jag sneglar på rådde jag inte på, fick rejält med stryk av dom allihopa. Det måste det bli slut med så jag börjar min fortsatta träning ASAP, åtminstone inom en vecka ska jag vara igång.                  

Det mesta var sig likt från alla andra år, men var det inte ovanligt många damer som hejade lite extra på mig i år? Det kändes så, det är väl min snygga hållning kan jag tro. Ja, ja jag vet att jag är 67 men man kan väl få drömma....        

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar